01 december 2008

Första Advent.

Ja, första advent var det ju igår. Jag såg väl framför mig en mysig advent med ett välstädat hem som luktade nybakad lussebulle eller pepparkaka. Det skulle ju även stå och puttra lite glögg på spisen.
Nåja,nu var det ju inte riktigt så. Kvällen innan hade jag och sambon varit på dagis-fest. Inte för att jag var bakis eller så men en sovmorgon hade ju suttit fint. Men det var bara att gå upp halv sju. Sambon skulle iväg och jobba så jag vart själv med två barn och en hund. Hela huset såg upp och nedvänt ut eftersom det står julkartonger överallt. Lite här och där har jag ju så klart hunnit packa upp en del men inte hunnit klart eftersom Anton kommer och stör mig lite då och då.
Framåt tio tiden skjutsade jag iväg Alva till min snälla syster som lovat att de två skulle baka pepparkakor. Under tiden gick jag runt i centrum och kikade lite.
Sen hämtade jag Alva och vi åkte hem.
Hemma fixade vi iordning adventsljusstaken med mossa och ljus. Höll på att få en chock för när vi öppnat plastpåsen och höll på att stoppa ner mossa så hojtade Alva plötsligt till och sa: Oj, titta en spindel.
Jag som är rädd för spindlar (ja,jag vet det är larvigt) skrek ju först till men kom på mig själv och försökte låtsas som ingenting och sedan visade jag pedagogiskt för Alva hur man bär ut en spindel till naturen igen. Detta utförs genom att först ställa ett upp och ned vänt glas över spindeln, skjuta ett papper under glaset, vända glaset upp och ner och hålla kvar pappret ovanför glaset. Måste ju säga att först ska man ta på sig en grillvante, eftersom det annars ser ut som om man håller den läskiga spindeln direkt i handen när man ser den genom glaset och om jag trodde det skulle jag slänga iväg hela glaset fortare än kvickt!
Idag kom jag däremot på att jag glömde ge Alva och Anton deras första adventspresenter. Tänkte att de skulle få en liten leksak varje advent eftersom vi tänkte dra ner på julklapparna på själva julafton, det har varit rätt hysteriskt annars.
Men de fick ju presenterna idag istället.

Här kommer lite bilder på en Välkommen- skylt jag gjorde för något år sedan. Den hänger vid vår dörr när det är jul.
Tyckte det var så kul med den där snö-aktiga färgen som jag köpte och tyckte att det blev rätt så läckert. Håller ni med????

2 kommentarer:

Kristina sa...

Var det en stor spindel? Det är inte så trevligt att behöva ta mod till sig och ta ut en sån där rackare. Ännu värre tycker jag att det är med getingar. Jag är ju så larvigt rädd för getingar att jag inte ens kan sitta på en uteservering eller iknande. Fast den här årstiden kan man ju känna sig lugn. Hur går det med snigeltillverkningen? Och de där finajuldockorna av tyg. Kan du inte lägga upp några såna på tradera. De skulle säkert gå åt som smör. Fast det kanske tar ett tag att tillverka dem. Fina är de iaf. Nu en personlig fråga. Gick du upp mycket i vikt när du vantade Anton? Jag har redan gått upp 5-6 kilo och börjar att bli riktigt rund. Inte bara om magen utan hela jag. Så var det inte riktigt när jag väntade Mille. Då gick jag upp 13 kilo men det var mest under de sista månadera som jag upp. Börjar bli lite orolig att jag ska bli jättetjock och sedan aldrig bli av med kilona. Alla säger att det är så svårt att gå ner efter andra barnet.
Nej nu ska jag blogga. Ha det gott och hälsa familjen.
Kram Kristina

BubbleLeeloo sa...

Skylten är jättefin! Ja det var häftigt med snö-färgen! Kram / Anneli