15 februari 2011

Sjukstuga


Då är Zelda opererad, det var ett ledband i knät som hade gått av till hälften så det blev bara värre och värre hela tiden.
Men hon mådde bra och ska få komma hem imorgon.
Det ska bli spännande att se hur hon mår och hur hon ser ut.
Sen måste hon gå och träna i simbassäng, det blir ju också lite spännande.
Hon älskar ju iofs att bada men i en simbassäng vet jag inte om det blir lika lätt.

Annars är det sjukstuga här mest hela tiden.
I måndags var jag och barnen hemma för Alva hade varit dålig i magen så jag var osäker på om hon skulle gå till dagis.
Men under dagen så verkade det som att allt var bra.

På tisdagen skulle vi gå och jobba men då var det Antons tur att bli dålig i magen, det gick åt ett par kalsonger om jag säger så.
Sen på tisdagskvällen när jag skulle bära Alva från våran säng där hon hade somnat till sin egen säng så började hon kräkas.
Hon kräktes ner mattan och mina kläder så jag vände om mot badrummet och då kom värsta strålen så hon sprutade ner hela badrumsdörren och halva väggen bredvid.
Det värsta av allt var att de hade druckit en massa blåbärssoppa till kvälsmat.
Det var inte det smartaste!

Så nu blir det till att vabba ett par dagar till!
Det jobbigaste är ju dessutom att det ska komma målare hit som ska fixa i vårat vardagsrum och sovrum.
Men han verkar inte vara den allra snabbaste.
Han skulle nämligen komma hit och köra järnet under tisdag och onsdag men med hantverkare vet man ju inte vad "köra järnet" betyder.
Tydligen betyder det att man spacklar i sovrummet (kanske tar en timme) och lämnar allt annat.
Han har spacklat vardagsrummet en gång men har glömt (?) att spackla runt väggarna där vi tagit bort valven.
Ibland förstår jag mig helt enkelt inte på hantverkare!?

1 kommentar:

BubbleLeeloo sa...

Magsjuka är verkligen jobbigt! Speciellt när det blir sådär att de bara spyr rätt ut var som helst. Är så jobbigt att städa undan... Fy med blåbärssoppsspyor med, stackars er! Hoppas alla är friska nu och att det går bra för Zelda! Ja se hantverkare är en art för sig... mycket väntan och irritation... Kram