02 mars 2009

Familjen Annorlunda.

På måndagskvällar har jag terapi har jag kommit på. Då sitter jag i terapi-soffan med mitt pyssel och kollar på "Familjen Annorlunda". Det är ju en serie som handlar om tre svenska familjer som har extremt många barn. Det är så himla roligt. Inte för att jag brukar gilla sådana program utan gillar ju mest "Desperate Housewifes" och "Grey´s Anatomy" men den här serien får mig att skratta och framför allt uppskattar jag mina egna barn.

Till och med idag när Alva har varit bråkig mot mig hela fyra gånger. Näst sista gången kunde det faktiskt ha gått riktigt illa. Jag stod och lagade mat och Alva tittade lite på TV men sen kom hon ut och ville ha godis vilket jag så klart sa att hon inte fick före maten. Då ville hon ha tuggummi men det fick hon inte heller eftersom maten strax skulle vara färdig. Då blev hon jättesur och smällde igen dörren till vårat sovrum och låg och skrek därinne.
Jag tänkte att hon skulle få skrika klart medans jag fixade det sista med maten men sen hörde jag en hög duns plus att hon började skrika mer.

Jag gick in och kollade och såg Alva liggandes på golvet under två stora tavlor och en hylla. Dessa hade stått lutade mot väggen bakom dörren och när Alva hade blivit sur hade hon lagt sig framför dörren och börjat sparka med benen så att tavlorna och hyllan ramlat rakt över henne.

Det värsta var inte det utan när jag grävde fram henne under allt bråte så visade det sig att glaset i tavlan hade splittrats i tusen bitar. Jag fick lyfta ut henne därifrån och sedan såg jag att det runnit blod ändå ner i nacken från ett sår i huvudet.

Som tur var så hade det bara blivit ett litet sår men jag tänkte att det kunde ju ha gått hur som helst. Sen pratade jag med henne om detta men kvällen slutade ändå med ett sista utbrott innan läggdags. Då undrar man varför man egentligen skaffade barn och varför ingen varnat en.

Men när jag ser detta sköna program så gör det att jag tycker att det är rätt okej trots allt för tänk att det kunde ha varit tre skrikande barn till, eller sex eller åtta. Herregud,vilket kaos!

1 kommentar:

Kristina sa...

Fy, lite otäckt. Tur att det gick någolunda bra. Lite komiskt att någon som är så änglalikt söt kan få såna utbrott. Milton får inte utbrott ofta men han gör allt för att provosera. Varje dag håller han på och ser hur långt han kan gå innan mitt tålamod är slut. Tyvärr brukar det inte dröja så länge.